Jag minns mina fattiga födelsedagar

Mina föräldrar gifte sig i början av 1930-talet. På tre år fick de två barn, Lars och Anna. Företaget pappa arbetade på gick i konkurs och han blev arbetslös. Han fick ta lite ströjobb som dök upp. De

Jag växte upp i ett fint hus i utkanten av Jönköping. Mina föräldrar var kanske inte rika, men hade det gott ställt. Båda jobbade på samma bank och mamma blev så småningom chef, vilket innebar att hon

Jag är född 1989, och under den första delen av min barndom bodde jag hos min mamma. Tyvärr halkade hon längre och längre in i sitt missbruk och jag kom ofta till dagis först vid lunchtid, utan mat oc

När min man Jens 50-årsdag närmade sig var det många i vår bekantskapskrets som undrade var festen skulle hållas. Det är lite som en oskriven regel att man firar jämna födelsedagar och jag frågade där

Louise är min dotter, men vi fick inte kontakt förrän hon var 16 år. Då hade hon nog redan gett upp hoppet om sin pappa, och kontakten mellan oss har alltid varit lite svår. Jag hade inte ens en rikti

Min barndom var full av oro och otrygghet, jag kände mig varken värdesatt eller älskad. I de termerna tänkte jag förstås inte då, för sådana ord använder inte barn. Det är något jag insett som vuxen.