Sluta aldrig leva

Vågorna kluckade mot relingen. Inte vänligt, men vagt hotfullt. En påminnelse om att om båten kantrade skulle vattnet svälja dem i ett svart, kallt nafs. Dimman klibbade fuktig mot kinderna för att se

Ediths röst darrade av vrede och hon skakade fortfarande när hon stod i köket och gjorde det sista, medan Jon lutade sig mot bordet med ett glas vin i handen. – Det kunde lika gärna ha stått i tidning

Kurscentret Sjögården var omgivet av skog på alla sidor, och när Annette efter avskedsmiddagen sista kvällen gick ut på terrassen för att svalka sig lite, njöt hon av anblicken av träd med gyllene löv

Margareta går en sväng genom den lilla svarta blockstugan. Hon kontrollerar fönstren. Allihop är utrustade med haspar. Några av dem sitter bara inte fast ordentligt. Det är egentligen inget som oroar

Annette tyckte att det kändes som att bli påkörd av ett expresståg. Alldeles nyss hade hon och Melker utbytt en glödhet kyss. Nu stod de med fem steg mellan sig framför killen som hon dansat och flirt

Sammanfattning: Almas soliga värld har vänts upp och ner. Enligt läkarna är hon inte sina föräldrars biologiska barn, och nu måste hon bli detektiv i sin egen historia. Till sin hjälp har hon den char