Välvilliga vänner

Hon suckade. Om havet, som hon alltid älskat, inte kunde få henne på gott humör igen, då kunde ingenting få det. Hon blickade ut mot havet, långt ut på den smala linjen där himlen mötte havet. Två nya

Hon kunde nästan inte tro att det var sant. Satt hon verkligen här, ensam på ett litet kafé på Mallorca? Marianne såg sig omkring, allt var så overkligt. Hon fick nästan nypa sig i armen för att se om

Ann-Marie irrade med blicken när hon kom ut i ankomsthallen på flygplatsen. Det var många människor som väntade på de anländande resenärerna. Hon spanade efter sin dotter Lotta och barnbarnen. Så fick

Annika kände hur blodet försvann från hennes kinder. Hon hade just sett Jespers hand glida genom Lisbeths vackra röda hår. Jespers mor hade kanske haft rätt när hon sa till Annika att Jesper och Lisbe

Annika visste inte vad Jesper förväntade sig av henne. På ett märkligt sätt hade de blivit främmande för varandra. En del av henne ville fortfarande slå armarna runt hans hals och säga att hon älskar

Till slut hade hon lyckats övertala honom. Det hade inte varit lätt, men nu satt de här i bilen på väg bort. Eller hem. Hur man nu ville se det. – Det är lustigt, sa hon. I så många år har jag bott i