En annorlunda måndag

Jag var 27 år när jag och min man Thomas blev föräldrar till Emma. Hon föddes två månader för tidigt med akut kejsarsnitt på grund av havandeskapsförgiftning. Förutom att jag mådde väldigt dåligt med

Morgonekot väcker honom. Det är krig. Det är det alltid. Och så räntan. Bengt stänger av klockradion. Nu får den vila till nästa morgon, samma tid. Alltid samma tid. Bengt går ut i badrummet, in i kök

Alma sprang fram till fönstret och drog upp rullgardinen. Nere på gårdsplanen stod en ambulans, vars blå ljus lyste upp fruktodlingens gula byggnader. Nu hade det hårda ljudet från dörrkläppen tystnat

Vågorna kluckade mot relingen. Inte vänligt, men vagt hotfullt. En påminnelse om att om båten kantrade skulle vattnet svälja dem i ett svart, kallt nafs. Dimman klibbade fuktig mot kinderna för att se

När jag träffade Johan var jag ung och naiv. Jag hade precis fyllt 20 och jag höll på att lära mig vad vuxenlivet innebar och tyckte att Johan, som verkade så vuxen, hade mycket att lära mig. Johan va

Margareta går en sväng genom den lilla svarta blockstugan. Hon kontrollerar fönstren. Allihop är utrustade med haspar. Några av dem sitter bara inte fast ordentligt. Det är egentligen inget som oroar