En alldeles särskild vän

Bussen tog sig målmedvetet genom en liten ort som sov. Hon kände igen den. En gång hade den varit navet i ett omgivande maskineri av småbruk och företag. Nu fungerade inte samhället så längre. Saker f

Margareta går en sväng genom den lilla svarta blockstugan. Hon kontrollerar fönstren. Allihop är utrustade med haspar. Några av dem sitter bara inte fast ordentligt. Det är egentligen inget som oroar

Vågorna kluckade mot relingen. Inte vänligt, men vagt hotfullt. En påminnelse om att om båten kantrade skulle vattnet svälja dem i ett svart, kallt nafs. Dimman klibbade fuktig mot kinderna för att se

Ediths röst darrade av vrede och hon skakade fortfarande när hon stod i köket och gjorde det sista, medan Jon lutade sig mot bordet med ett glas vin i handen. – Det kunde lika gärna ha stått i tidning

Någon sa att åttio kommer att bli det nya femtio. Maggan ställde ner flyttkartongen på köksbordet innan hon fortsatte: – Jag är fyrtio och känner mig redan som nittio. Vad sägs om det? Hon vände ett r

Kurscentret Sjögården var omgivet av skog på alla sidor, och när Annette efter avskedsmiddagen sista kvällen gick ut på terrassen för att svalka sig lite, njöt hon av anblicken av träd med gyllene löv