En omänsklig resa

Jag slutar mitt arbetspass som kabinpersonal för dagen och tar bussen in till stan. Jag förvånas över att jag är den enda passageraren. Jag har en trevlig pratstund med busschauffören som förklarar at

L ars och jag hade varit gifta i åtta år när han lämnade mig för en annan kvinna. Han ville inte ha någon betänketid utan ville skiljas direkt. Bara ett par veckor efter att jag skrivit under skilsmäs

Med en suck avslutade jag samtalet och tog fram kalendern. – Då ses vi på fredag. Fredag 17.30: Hämta Oliver. Min väninna Sofia skulle gå på after work och hade bett mig att hämta hennes son på fotbol

När jag kom till världen för tjugoåtta år sedan var jag efterlängtad av mina föräldrar, bara inte så tidigt. Jag föddes nämligen cirka tio veckor före beräknat datum och var mycket liten. Mina föräldr

När Mathilda Granberg, 21, som liten bebis hostade så att läpparna blev blå förstod både föräldrarna och doktorn genast vad det berodde på. Mathildas storebror var diagnostiserad med den ärftliga sjuk

Harriet Persson var trött. Så in i döden trött. Axlarna värkte, knäna brann. Hon såg sig omkring med grusiga ögon. Noterade att nästan alla på bussen hade hörlurar i öronen. Som om de dinglande trådar