Min mamma tog all strålglans från mig

Mina föräldrar gifte sig i början av 1930-talet. På tre år fick de två barn, Lars och Anna. Företaget pappa arbetade på gick i konkurs och han blev arbetslös. Han fick ta lite ströjobb som dök upp. De

Min barndom var full av oro och otrygghet, jag kände mig varken värdesatt eller älskad. I de termerna tänkte jag förstås inte då, för sådana ord använder inte barn. Det är något jag insett som vuxen.

Jag växte upp i ett fint hus i utkanten av Jönköping. Mina föräldrar var kanske inte rika, men hade det gott ställt. Båda jobbade på samma bank och mamma blev så småningom chef, vilket innebar att hon

Mamma älskade sin terrass. Hon hade inte haft någon annan man efter pappa. Hon bodde själv och ingen hade sett att hon blev dålig, ingen hade kunnat larma i tid. Min man förstökte stötta mig i sorgen,

En sommar blev mamma dålig, det var varmt och hon drack och åt för lite. Vi bodde långt i från varandra och för att jag skulle kunna hålla koll på hennes mående, fick hon flytta hem till mig. Jag jobb

Som barn var Charlotta rädd för sin mammas ursinne. Och rädslan satt i långt upp i vuxen ålder. Mamman kunde ge henne utskällningar för minsta småsak. – Tårarna rann med det hindrade inte mamma från a