Den stickade klänningen

Långsamt kom Alice upp till ytan igen. Marken hon låg på var hård och kall, våt av regnet. Hon hörde upprörda röster omkring sig. – Du ljuger! Som du hittar på, Betty, skrek Becca. – Jag ljuger inte!

Direkt när Olle ringde och berättade för Mona att han hade träffat en tjej som var ensamstående med en sexårig flicka, fick hon en klump i magen. Vad kunde hon egentligen om barn? Knappt någonting. Ho

Maria tittade missmodigt på buskarna som såg allt annat än frodiga ut. Häcken mot grannen var välväxt och fin, utom just den här biten intill hennes frukosthörna. Hennes gröna fingrar till trots kunde

Det första Alice blev medveten om när hon vaknade upp var sängen. Hon kände genast att hon låg i en annan säng än sin egen. Sedan började hon urskilja ett ansikte i dimman som omgav henne: Mikael. – H

Ida stod alldeles stilla där i trappan upp till övervåningen och lyssnade på föräldrarna. – Men kan du inte prata med henne igen? – Snälla Marie, jag kan ju inte tvinga henne! – Kan du inte få henne a

Hon suckade. Om havet, som hon alltid älskat, inte kunde få henne på gott humör igen, då kunde ingenting få det. Hon blickade ut mot havet, långt ut på den smala linjen där himlen mötte havet. Två nya