Arvet eften agnes sommar vid vätterns strand

Maria tittade missmodigt på buskarna som såg allt annat än frodiga ut. Häcken mot grannen var välväxt och fin, utom just den här biten intill hennes frukosthörna. Hennes gröna fingrar till trots kunde

Vi människor påminner om eremitkräftor. Vi bär med oss våra hem precis som kräftorna kånkar på sina snäckskal. När de vuxit ur dem byter de snäcka. Samma sak med oss. När hemmet inte passar till livet

Mimmi gör i ordning penslarna, etuiet med akvareller och häller upp lantvinet i ett plastglas med kristallmönster. Vad Akio och Maj pratade om vet hon inte. Kommer hon någonsin att få veta? Oavsett är

Annika kände hur blodet försvann från hennes kinder. Hon hade just sett Jespers hand glida genom Lisbeths vackra röda hår. Jespers mor hade kanske haft rätt när hon sa till Annika att Jesper och Lisbe

Direkt när Olle ringde och berättade för Mona att han hade träffat en tjej som var ensamstående med en sexårig flicka, fick hon en klump i magen. Vad kunde hon egentligen om barn? Knappt någonting. Ho

Ida stod alldeles stilla där i trappan upp till övervåningen och lyssnade på föräldrarna. – Men kan du inte prata med henne igen? – Snälla Marie, jag kan ju inte tvinga henne! – Kan du inte få henne a