Se inte tillbaka medurede

Vågorna kluckade mot relingen. Inte vänligt, men vagt hotfullt. En påminnelse om att om båten kantrade skulle vattnet svälja dem i ett svart, kallt nafs. Dimman klibbade fuktig mot kinderna för att se

Margareta går en sväng genom den lilla svarta blockstugan. Hon kontrollerar fönstren. Allihop är utrustade med haspar. Några av dem sitter bara inte fast ordentligt. Det är egentligen inget som oroar

Ediths röst darrade av vrede och hon skakade fortfarande när hon stod i köket och gjorde det sista, medan Jon lutade sig mot bordet med ett glas vin i handen. – Det kunde lika gärna ha stått i tidning

Bussen tog sig målmedvetet genom en liten ort som sov. Hon kände igen den. En gång hade den varit navet i ett omgivande maskineri av småbruk och företag. Nu fungerade inte samhället så längre. Saker f

Morgondimman kom svepande över viken och dolde den gamla stenlagda bryggan. Hon kunde se en liten glimt av båten där den låg och skvalpade mot de gamla bildäcken som användes som dämpare. Klockan vara

Alfred öppnade fönstret och lät den svala morgonluften strömma in i lägenheten. Han var glad att hösten var på väg. Längtan till havet var outhärdlig på sommaren. Under hösten kunde han i alla fall tr