Saras pappa Sven, som är polis, har gjort egna efterforskningar och upptäckt att Nils avvikit från den rättspsykiatriska avdelning han har vistats på de senaste åren. Sven ringer Sara för att varna – men Nils är redan i Saras kök, och har stampat sönder hennes telefon.
AV: ALEXANDRA WIIK FOTO: MIDJOURNEY, SHUTTERSTOCK/TT
DEN SPÄNNANDE UPPLÖSNINGEN
Sven räknade signalerna. När den sjunde klingat ut, utan att Sara svarat, började han bli orolig på allvar. Hon skulle aldrig låta bli att svara, särskilt inte nu, när hon visste att han var orolig.
När den sista signalen bröts mitt i, slog han numret igen. Trummade med fingrarna mot skrivbordet, och svor sammanbitet när telefonrösten meddelade numret inte kunde nås just nu. Men att han kunde försöka senare.
Senare? Inte en chans. Åtta mil och minst en timmes bilfärd. Femtio minuter om man stod på. Det var ingen motorväg precis. Femtio minuter – då skulle allt kunna vara för sent.
Sven tänkte febrilt. Det måste finnas något sätt. Grannarna? Erik och Margit, vad hette de i efternamn? Med luren klämd mot axeln började han sökningen på skärmen. Byn var liten – tack och lov. Och där! Två abonnenter på samma adress: Margit och Erik Lundström.
Snabbt slog han numret till Eriks mobil. Efter fem signaler gav han upp. Karln satt väl på traktorn, med hörselkåporna på dessutom. Återstod Margit. Han märkte att han helt plötsligt bad en kort bön, han som inte ens var religiös. Efter tre signaler svarade en kvinna. Snabbt parerade han alla artighetsfraser och frågade efter Erik, och fick veta att han just rullade in på gården.
– Är det bråttom, frågade Margit.
– Ja, mycket. Jag tror att Sara är i fara.
– I fara? Här ute? Men …
– Hämta Erik! Fort!
Sven märkte att han lät mer brysk än han velat, men han fick väl be om ursäkt sedan. Nu gällde det att få Erik till telefonen. Nu, och inte om en stund.
Handen skakade när Erik knäppte av samtalet.
”Gör något! Vad som helst. Bara inget dumt!” hade Sven sagt. ”Ring grannarna, gå dit tillsammans. Men gör det snabbt!”
Sedan hade han sagt något om att förstärkning skulle skickas omgående.
Erik tittade mot Anderssons gård. Försökte ta in det Sven sagt. Att galningen Nils var lös och ledig igen. På rymmen, och troligen inne i huset hos Sara just nu. Han kände hur det knöt sig i magen.
Sara hade inte alls inbillat sig i går och det dåliga samvetet slog till. Var
