En böljande äng eller en skönhet i ensamt majestät. Hos vallmosläktet kan blomsterälskaren hitta precis vad den drömmer om. Få blommor är så vackra hela vägen från knopp till fröställning.
TEXT OCH FOTO: KAREN ELISE OCH LARS LINDBERG, TT
BLOMMOR & TRÄDGÅRDVÄNLIGA
De flesta tänker nog på de vildväxande arterna när man nämner vallmo, Papaver. De där härligt röda som växer som ogräs i vissa sädesfält, och på andra ställen dyker upp i dikeskanten. Den här synen var mycket vanligare förr i tiden, nu har bekämpning och förändrade markförhållanden gjort den vilda vallmon mer sällsynt.
I trädgårdarna har vallmon det bättre förspänt, de trivs nästan överallt och är populär hos både nybörjare och mer erfarna trädgårdsägare. Det finns ju så många sorter och såväl ettåriga, tvååriga som perenna arter.
Släktet har ungefär 230 arter som återfinns i Europa, Nordamerika, Asien och Nordafrika. De är populära överallt och vida spridda som prydnadsblommor eller för att odlas.
De allra flesta vallmo vill helst ha en plats i solen i en jord som är lätt, väldränerad och inte alltför näringsrik. Undantag finns för vissa perenna arter som trivs i lite mer skugga och dessutom är kalkälskande. De är torktåliga men vid nyplantering krävs lite extra vattning.
Att vissa vallmoarter redan blommar 4–6 veckor efter sådd gör dem extra älskade – ingen lång väntetid här inte! Dessutom är vallmo vacker redan i knoppstadiet, där de håriga huvudena böjer på nacken och fångar regndroppar som gnistrar när solen tittar fram.
Ett stort plus är naturligtvis de snygga fröställningarna, kanske finast av alla växters. De håller länge och den skulpturala formen, avbildad av så många på olika sätt, är särskilt tacksam under höst och vinter när trädgården inte bjuder på så mycket annat. Fröställningarna är även fina att plocka in och passar ypperligt i blomsterdekorationer och buketter.
