Självklart finns jag där för mamma

Livet förändrades för Inga-Greta och Ingela i februari 2021. Det var då Hugo, Inga-Gretas man och Ingelas pappa, gick bort. Det började med att han fick svårt att gå, och blev allt mer hemmasittande. Efter ett tag kom han inte ens ut med rullator. Då fick de veta att hans njurar slutat att fungera. Hugo blev 92 år gammal.

– Det var ju ni två ända sedan 1954, säger Ingela och tittar ömsint på sin mor som sitter mittemot vid köksbordet.

Inga-Gretas och Hugos kärlekssaga började med brevskrivande. När Inga-Greta var blott 15 år och Hugo sju år äldre, fick de kontakt via en annons i Wermlands tidning.

– Jag brevväxlade med två män till. En från Hälsingland som jag träffade, men han var inget för mig. Han från Småland såg jag aldrig för han ville inte fara ända till Norrland. Och så var det Hugo, säger hon.

Han kom från Värmland för att hälsa på Inga-Greta på midsommar 1954 och sedan den dagen var de oskiljaktiga.

De ville gifta sig, men var för unga och ”fick gå till kungs” som det hette på den tiden när man var tvungen att ansöka om undantag hos kungen.

Ses en gång i veckan

Deras enda barn, Ingela, föddes nästan tio år senare, 1966. Den lilla familjen flyttade i samband med detta in i huset som Inga-Greta nu bor kvar i själv. Det ligger ute på landet, i en liten by utanför Stöde i Medelpad.

– Det går, men det kräver att jag får hjälp. Jag är ju gammal och dessutom har jag inget körkort.

Ingela besöker sin mamma en gång i veckan. Ibland tillsammans med sin man Per-Erik. Mor och dotter bor inte nära, vilket är synd. Det är inte bara att svänga förbi.

– Det är elva mil till mamma, och mitt jobb ligger tio mil åt det andra hållet så det är svårt att besöka på vardagarna.

När Ingela kommer på besök på helgerna brukar de åka till mataffären och handla, besöka kyrkogården och ibland kör de en längre tur in till Sundsvall för att fika. Väl hemma fixar de med räkningar och alltid är det något som behöver gö