Missa inte det sista, dramatiska avsnittet i vår roman vargatider

13 min läsning

För första gången blir Signe riktigt rädd. Hon tvivlar inte längre på att det är Sander som har dödat Kajs mamma och fått det att se ut som en vargattack. Han har försökt få henne att överge alla tankar på att driva Klitgården vidare, så att han kan få tag på den mark han så gärna vill ha. Och tydligen är han kapabel till allt.

AV: PAULINE BØGH, SVENSK BEARB: AMANDA LUNDIN ILL: D. STERNER

Avsnitt 7 av 7

RESUMÉ: Signe har hittat de två lamm som försvann från hennes mark. Det var inte vargen som hade tagit dem, som hon först trodde. När hon kör förbi Sander som bor på granngården för att höra om han kan titta till fåren på eftermiddagen medan hon är på påsklunch hos sin väninna, är han inte hemma. I stället hör hon ett klagande bräkande från hans ladugård. Det förvånar henne, eftersom Sander inte har egna får, och när hon tittar in ser hon de två lamm som hon har förlorat. Just då kör en bil in på gårdsplanen och Sander kliver ut.

Med hjärtat i halsgropen grep Signe tag i sin mobil i fickan.

”HJÄLP. Jag behöver dig och dina brorsor på Havgården. NU!”,skrev hon hastigt och skickade sms:et till Camilla.

Det var i sista sekund, för nu öppnades stalldörren och Sander tornade upp sig i dörröppningen. Hon lät snabbt telefonen glida ner i fickan och hoppades att han inte såg det. Han lutade huvudet på sned och betraktade henne länge genom de svarta ögonen. Långsamt drog han mungipan snett upp i den grimas som hon nu med säkerhet visste inte var ett leende.

Hans mörka ögon blixtrade till

– Nå. Jag har fått besök ser jag. Han talade långsamt och hotfullt medan han tog ett par steg mot henne.

– Du har stulit mina lamm, fräste Signe.

– Har jag? Det tror jag inte att du kan bevisa.

– Jag känner igen dem. Det är mina.

Sander stannade upp och betraktade henne hånfullt. Det var tre till fyra meter mellan dem, men han stod närmast dörren. Hon skulle bara kunna smita förbi honom om han beslutade sig för att låta henne göra det. Om hon bara kunde komma ut till bilen, för då kunde hon släppa loss Buster. Men hur skulle hon nå så långt? Hon måste göra ett försök.

Med all den självsäkerhet hon kunde samla på sig tog hon tre steg mot honom.

Han grep tag i hennes arm.

– Vart tror du att du ska? frågade han.

– Släpp mig! Hon försökte rycka armen till sig, men han var självklart alldeles för stark.

– Det gör ont, släpp mig! för

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar