Missa inte det sista, dramatiska avsnittet i vår roman vargatider

Berit hade blivit sittande lite för länge vid morgonnyheterna som varnade för hårda vindar och kraftigt snöfall. Sixten spann i hennes knä och taxen Larry snarkade under julgranen. Hon njöt av stillhe

Stormen hade stillnat och snöovädret var över, konstaterade Lena när hon fällde upp persiennen och kikade ut. Allt var så vitt, så det var nästan svårt att titta mot de snötäckta vidderna utanför stug

Julen står för dörren, tänkte Britta och tog en klunk av sitt morgonkaffe, medan hon såg sig omkring i vardagsrummet, som väntade på att bli pyntat med granris, tomtar, guld och glitter. Jag får väl s

Rosa visste inte vart hon skulle vända blicken. Det kändes som om hon befann sig mitt i en mardröm och samtidigt visste en liten bekymrad del av henne att det måste vara mycket värre för Stefan. I näs

Stockholm, november 1880. Utanför på Stortorget hade det blåst isande kallt hela dagen och senast Emilie var framme vid fönstret hade små snöflingor virvlat omkring i luften. Nu hade de samlats i en v

Eva stannade på tröskeln och lät blicken svepa över rummet. Lamporna var släckta. Ett kallt månljus föll in över sängen från det öppna fönstret. Kyrkoherden låg på sängen med kläderna på. Hans svarta