Lyckan finns i vardagen. Det har Christina Stielli lärt sig genom att träna på att hitta just den. – Jag är inte beroende av någon annan för att vara lycklig. Men så har det inte alltid varit – snarare tvärtom.
TEXT: CECILIA GUSTAVSSON FOTO: KRISTIAN POHL, KLAUS CARLANDER, TT
CHRISTINA STIELLI TRÄNADE SIG TILL VARDAGSLYCKA
Semesterlycka, kärlekslycka, föräldralycka … men vardagslycka? Jodå, den kan alla hitta genom att öva, säger Christina Stielli, föreläsare som skrivit flera böcker i ämnet. Hon har blivit en mästare i att uppskatta det vardagsnära och att vara tacksam för det hon har.
Det började med att hon började reflektera över hur folk räknar ner till helgen.
– Det kan sätta i gång redan på måndagens eftermiddagskaffe: ”Ja, snart är det fredag! Då ska vi ha kul.” Varför ska det vara så? Då blir ju måndag, tisdag, onsdag och torsdag bara en transportsträcka. De dagarna är också liv. Jag tänkte på hur vi alltid ser framåt. ”När vi åker på semester ska vi ha roligt!” Men en vanlig jäkla tisdag i november, när man har en kvarts dagsljus ungefär, varför kan vi inte känna lycka då också?
Krockkudde inuti
Efter många års djupdykning i ämnet har Christina Stielli fullbokade föreläsningar över hela landet. Vad har då all kunskap inneburit för hennes egen personliga del?
– Att det numera inte finns någon som kan göra mig olycklig. Det går inte, det skulle jag faktiskt säga. Det här med lycka handlar inte om att man ska gå runt och skratta hela tiden, utan det är en form av lägstanivå på dåliga känslor. En sorts krockkudde, eller en studsmatta.
Christina visar med händerna i en vågrörelse:
– Om jag är ledsen så åker humöret neråt. Men jag hamnar inte ända ner, utan i stället studsar jag uppåt på den här grundläggande lyckan som jag har i kroppen.
Känslan av att klara av motgångar och att känna lycka i den vanliga vardagen har inte kommit av sig själv. Under flera års tid har Christina målmedvetet tränat upp konsten att vara nöjd med livet. Hon tycker att det är märkligt att det pratas så lite om
