Walter har förlorat två döttrar i självmord. För Allers berättar han om den oerhörda sorgen, men också om det stora sveket som han upplevde från psykiatrin.
WALTERS DÖTTRAR BEGICK SJÄLVMORD
Walter Kalmaru tar emot oss i sin vackra lägenhet på Södermalm i Stockholm för att prata om den fruktansvärda utgången i hans döttrars liv.
– Vi var en helt vanlig familj, säger Walter som sitter i det nyrenoverade köket i sekelskiftesstil, med ett piano bakom sig och konst på väggarna.
Här bor han tillsammans med sin fru Lotta och hunden Bella. Här växte också hans två döttrar upp, Salme och Maya, men för sju år sedan förlorade han båda två. Inom loppet av ett år tog de livet av sig. Maya blev 19 år och Salme 21 år. Hur är det möjligt?
En kärleksfull familj
Walter, Lotta, Maya och Salme – de var en lycklig familj. Nära varandra.
– Vi tillbringade mer tid med våra barn än de flesta gör, säger Walter.
För honom är det viktigt att få fram just det – hur bra allt tycktes vara – för den första tanken som många får när de får höra att Walters båda döttrars dödsorsak är självmord, är att familjen måste ha varit dysfunktionell eller kärlekslös. Så var inte fallet.
Maya och Salme var två glada barn. De tyckte om att rida, trivdes i skolan, hade vänner och en stor släkt som de umgicks mycket med. Särskilt den yngre dottern Maya var speciellt utåtriktad och glad.
– När det var julföreställning i skolan var det hon som fick stå längst fram på scenen, hon var så söt och orädd. Sjöng högt och var full av liv, minns Walter och häller upp kaffe i koppen framför sig på bordet.
Misstänkte en ätstörning
Men när Maya blev 15 år noterade föräldrarna att hon blev allt smalare. Till en början var det inget Walter och hans hustru oroade sig över – att bli tunnare hör puberteten till, man dras ut på längden.
Men en kväll när de hörde Maya kräkas inne på toaletten efter middagen, förstod de att något annat, något allvarligt, låg bakom hennes magrare kropp. De blev rädda och tog genast kontakt med ätstörningsvården.
Det skulle bli den första kontakten av många med svensk sjukvård som inte fungerade.
– Jag brukar likna varje kontakt med vården och myndigheter vid ett tärningsslag, där en etta är dåligt och en sexa är bra. Vi slog etta, etta, etta och etta. Det var inte ens en trea däremellan.
