Sara har skrivit en bok om egna erfarenheter kvinnor utan barn har setts som något dåligt

Att inte ha barn är en laddad fråga som väcker känslor hos omgivningen – i alla fall om den barnlösa är kvinna och närmar sig fyrtio. Det finns en barnnorm i samhället som gör gällande att en kvinna ska ha barn om det är möjligt. Och möjligt är det i allra högsta grad i dag, med avancerade ivf-behandlingar och nya, förfinade tekniker.

– Det finns liksom ingen ursäkt för att inte skaffa barn, eftersom möjligheterna är så många. När jag fyllde trettiofem och fortfarande inte längtade efter barn trodde jag att jag skulle kunna slappna av efter fyrtio, eftersom förväntningarna borde minska då. Nu inser jag att jag möjligen slipper undan vid femtio, säger journalisten Sara Martinsson, 42, med ett leende.

Hon menar att eftersom vi gärna sorterar in människor i fack, är kvinnor utan barn antingen ofrivilligt barnlösa – eller aktivt barnfria.

– Jag identifierar mig inte med någon av dessa grupper och är livrädd att kategoriseras som hon som valde ett liv utan barn. Jag kan få frågan hur jag definierar mig själv; barnlös eller barnfri? Jag vägrar kategoriskt att svara, för det är inte antingen eller för mig. Det är bra att det pratas mer om barnfrihet, men helst skulle jag inte vilja prata alls om att välja det ena eller det andra.

Hon vet att det finns fler som hon, kvinnor som inte har valt eller valt bort. Det är bland annat detta diffusa mellanläge hon vill lyfta fram i sin bok Kvinnor utan barn. Att det inte är svart eller vitt, utan kan finns nyanser.

Ingen naturlag

Ett av Saras första barndomsminnen är insikten om att hon inte vill bli mamma. Ändå har hon genom livet längtat efter att vilja ha barn – en vilja som aldrig riktigt infunnit sig. Under arbetet med boken har hon upptäckt att detta är något hon har gemensamt med många kvinnor utan barn. Önskan att skaffa barn är alltså inte en naturlag, som många tycks tro. Ändå är kvinnor utan barn stigmatiserade i samhäl