Utan honom hade jag varit död

Det är inte svårt att förstå varför Aminah Fallgren, 39, tycker att Mehdi Tawanaie, 61, är värd Allers guldhjärta och alla blommor man kan få.

Vi träffas nämligen mitt i hennes dröm – hennes eget behandlingshem där hon i dag hjälper andra som befann sig i samma situation som hon själv gjorde tidigare.

– Det här hade inte varit möjligt utan Mehdi. Utan honom hade jag varit död, berättar hon och ger sin vän en varm kram.

Det har nu gått 19 år sedan Aminahs och Mehdis vägar korsades första gången. Det var sommaren 2004 och Mehdi behövde anställa en servitris till sin lunchrestaurang i centrala Malmö.

– Mot alla odds fick jag jobb hos honom, berättar hon.

På den tiden var Aminah inte bara tungt beroende av hasch och amfetamin. Hon var dessutom hemlös och övernattade i perioder i trappuppgångar tillsammans med sin dåvarande pojkvän – en kriminell man som regelbundet slog henne.

– Att Mehdi gav mig en timanställning är mer än jag kan förstå i dag, men han såg väl något i mig som jag själv inte såg. Jag hade blivit duktig på att sminka över alla blåmärken jag hade i ansiktet eller påsarna under ögonen som jag fått efter att ha varit vaken i fyra dygn. Det var inte bara de yttre tecknen som var problemet.

– Jag var påverkad hela tiden på jobbet. Antingen var jag helt väck eller så hade jag abstinens. Ofta var jag direkt otrevlig mot gästerna.

Men timanställningen som servitris var samtidigt Aminahs sista länk mot ett normalt liv och hon var mån om att få behålla jobbet.

Det höll dock på att sluta illa när Mehdi tröttnade på att hon hade svårt att hålla tiderna och krävde ett samtal med henne. Samtidigt blev det den stora vändpunkten i hennes liv.

– Jag förstod att något inte stod rätt till med henne. Jag har sett vänner gå under i missbruk och ville inte att de även skulle drabba Aminah, säger han.

Missbrukade dagligen

När Aminah satte sig ner för samtalet med Mehdi under vintern 2005 hade hon varit beroende av sprit, hasch och am