Så lyckades sandra vända känslan av ensamhet

5 min läsning

Ensamhet är ett växande folkhälsoproblem vi pratar för lite om. Sandra Torbjörnsdotter och samtalsterapeuten Suzanne Pärlhamn vill ändra på det, genom att dela sina erfarenheter. – Det går inte att se utanpå vem som är ensam inuti, säger Sandra.

TEXT: NINA NYSTRÖM FOTO: SHUTTERSTOCK/TT, STUDIO PREBEN

EN TYST HÄLSOFARA

Sandra fick hjälp av Suzanne med att hantera känslan av ensamhet. Efter avslutad terapi påbörjade de arbetet med en bok på ämnet, vilket mynnade ut i en nära vänskap.
FOTO: SHUTTERSTOCK/TT, STUDIO PREBEN

IFolkhälsomyndighetens undersökning Hälsa på lika villkor 2022 uppgav nästan var fjärde person över 16 år att de besvärades av ensamhet och isolering. Regeringen påbörjade därför en treårig gemenskapssatsning år 2023 som beräknas uppgå till 300 miljoner kronor per år. Den syftar till att kartlägga, förebygga och motverka ofrivillig ensamhet och dess konsekvenser.

Ett tydligt tecken på att det här är ett ämne vi behöver prata mer om. Och det är just vad Sandra Torbjörnsdotter och samtalsterapeuten Suzanne Pärlhamn gör i boken Kan vi prata om ensamhet. En modig och personlig bok om deras egna erfarenheter och hur man kan lära sig hantera känslan av ensamhet.

För Sandra, 43, kom känslan av ensamhet i livet efter skilsmässan, även om den sociala kontexten började förändras när hon flyttade till Lidköping. En småstad som, likt många andra, kan upplevas ha ganska höga sociala murar.

– Jag har flyttat runt en del och har inte tidigare haft något problem med att skapa sociala kontakter. Men här i Lidköping har jag inte lyckats få det på samma sätt. Så för mig var det mer kulturen här än just skilsmässan. Jag har levt som singel flera gånger tidigare, men aldrig upplevt ensamhet på samma sätt, säger hon.

Såg lyckad ut utifrån

Utåt sett var Sandra den spralliga och glada marknadschefen som sprang maraton och alltid hade fullt upp. Hon hade ofta människor runt sig.

– Jag såg jättelyckad ut utifrån. Det går inte att se utanpå vem som är ensam inuti. Men när hon stängde dörren om sig så ekade tystnaden. De gamla vännerna var långt borta och barnen bara hos henne varannan vecka. Den ihärdiga löpträningen var på ett sätt ett botemedel, men också ett sätt att springa ifrån de ensamma stunderna – även om hon i början inte riktigt förstod att det var själva ensamheten som var grunden till hennes dåliga mående.

– Jag kom hem till fredagskvällar där

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar