Susanna Alakoski bestämde sig för många år sedan: Hon skulle skriva en stor berättelse om fyra generationer kvinnor – om vardagen, arbetet och det inre. – Det är ju det vanliga som är livet.
TEXT: CECILIA GUSTAVSSON FOTO: SARA MAC KEY, TT, PRIVAT.
SUSANNA ALAKOSKI SKRIVER SIN KVINNOHISTORIA
Iden nya romanen, Dotterdottern, har det blivit 1970-tal. Huvudpersonen Kathrine hör till Susanna Alskoskis egen generation av 1960-talister, och har en del gemensamt med författaren själv.
– Det jag slogs av nu när jag skulle skriva den tredje boken, det är all sexism som fanns när jag växte upp. Blondinhistorierna, hur tjejer kunde kallas hora eller madrass… Inte minst den tidens bild av våldtäkter, och vad som räknades som det. Var gick gränsen för övergrepp? Och vad var en tjej tvungen att göra för att försvara sig om det skulle räknas som en ”riktig” våldtäkt?
När vi ses berättar Susanna Alakoski att synen på kvinnors sexualitet faktiskt var helt avgörande för att hennes släkt blev arbetare över huvud taget. Hennes mormor blev nämligen gravid utan att vara gift – något som skildras i seriens första roman, Bomullsängeln, om den unga Hilda.
– Att bli med barn utanför äktenskapet var ett av de värsta brotten en kvinna kunde begå, det spelade ingen roll om det var kärlek med i bilden eller inte. Det hände min mormor, och det gjorde att hon försköts. Hon var uppvuxen i en välbärgad familj som ägde en gård, men när hon blev med barn tvingades hon lämna precis allt, familj, pengar och rötter. För att försörja sig började hon arbeta på bomullsfabriken i finska Vasa. Där och då blev min släkt arbetare.
Fyller igen tomrum
Även Susannas farmor födde en son utan att vara gift: Susannas far. Farmodern var tillsammans med pappan till barnet, men han dog i kriget.
– Det här hände jättemånga, jag vill lyfta fram den kollektiva behandlingen av kvinnor. Och även skriva om sexualiteten, barnafödandet, och lusten! Hade de lust? Det var inget det talades om. Hur hade de det i äktenskapen egentligen?
För att skriva romanerna, som ska bli fyra, har Susanna besökt museer och plöjt igenom tusentals sidor i arkiv, forskning och böcker. Hon har nästan blivit historisk expert på köpet. För det var mycket hon inte visste, många tomrum i kvinnors historia som behövde fyllas, förklarar hon.
–
