När Alexander träffade Johnny hade han ingen aning om hur snabbt tvåsamheten skulle bli till en hel familj – av hundar.
TEXT: LEONE MILTON FOTO: LEONE MILTON, TT
JOHNNY OCH ALEXANDER TOG HEM TVÅ ÖVERGIVNA HUNDAR
Alexander Erwik och Johnny Kroneld hade bara varit tillsammans i ett par månader när Johnny föreslog att de skulle köpa en hund tillsammans. Han visade upp ett foto på en vit blandrastik som hette Jessie och berättade att hon var herrelös, och utan ett nytt hem skulle hon snart gå samma sorgliga öde till mötes som många hundar på Irland gör.
Alexander kunde inte säga nej, varken till Johnnys eller Jessies bedjande ögon, även om han hade sina tvivel. Visst var han en hundmänniska, en sådan som hälsar på hunden före ägaren, men han hade två misslyckade försök som hundägare i bagaget.
– I 20-årsåldern tog jag hand om en hund i en vecka innan jag insåg att det var för mycket jobb för mig, och bara för ett par år sedan gjorde jag ett nytt försök med en gatuhund från Aruba, men inte heller det gick.
– Det var ett impulsivt beslut men jag kunde bara inte stå ut med tanken på att hunden skulle avlivas annars, säger Alexander som tröstar sig med att han fick hunden till Sverige och att den i dag har det bra hos en annan familj.
– Jag har stor respekt för att hundar tar tid och att man ska ha de rätta förutsättningarna. Det hade jag inte som singel och med långa arbetsdagar, säger Alexander som jobbar som festfixare i Stockholm.
Stresspåslag
Den här gången var förutsättningarna däremot annorlunda. Alexander var i en relation med Johnny, och denne hade stor erfarenhet av hundar – bokstavligen stor.
– När jag och Alex blev ihop hade jag två grand danois, Nancy och Elsa. Men Nancy fick borrelia efter ett fästingbett och blev inte bättre, så hon fick somna in. Hon blev ändå elva år vilket är mycket för en så stor ras, säger Johnny.
Med bara Elsa kvar tyckte Johnny att det fanns plats för en hund till. Men starten blev inte som de hade hoppats.
– Jessie var så traumatiserad och vi undrade vad hon kunde ha varit med om för hemskt, hon sprang runt i lägenheten med ett stresspåslag i tre veckors tid, säger Alexander som började tvivla på om han över huvud taget var en hundmänniska. Det här var inte alls vad han hade tänkt sig.
