Som 19-åring och oplanerat gravid ville Inger Holegård göra abort. Hon tvingades till tre intervjuer hos Mentalvårdsbyrån innan aborten blev godkänd. Fostret hann bli så stort att det fick födas fram.
TEXT: BIRGITTA LINDVALL WIIK FOTO: THERESIA KÖHLIN, PRIVAT
INGER GJORDE ABORT INNAN DEN NYA ABORTLAGEN TRÄDDE I KRAFT
Hon var 19 år och lämnad ensam i en sjuksal med svåra förlossningsvärkar. Om och om igen ringde Inger Holegård på klockan för att få hjälp mot smärtan. Om och om igen trycktes hon bort av personalen.
– Till slut fräste de åt mig att sluta ringa. De satt ju i ett möte, säger Inger som upplevde att de menade att hon fick skylla sig själv som varit lösaktig.
Från de andra salarna hördes barnskrik. Inger hade placerats på en avdelning med nyförlösta mammor.
– Jag minns att jag kräktes av smärtan och jag kräktes ut ärter. Det är ett starkt minne från den hemska upplevelsen när jag var lämnad helt ensam att genomgå något jag hade väldigt lite kunskap om och kände mig rädd inför. Det var fasansfullt.
Inger var ofrivilligt gravid och hade efter många turer beviljats en abort och nu låg hon där och hade fått en potta att föda i.
– Jag glömmer aldrig ljudet, det sa ”klonk” när allt kom ut. Jag vågade inte titta ner i pottan men när personalen hämtade den frågade jag om de kunde säga vad det var för kön. ”Nej, det kan vi inte se”, fräste sjuksköterskan. Men jag tror att hon ljög och jag har alltid varit övertygad om att det var en pojke, en Oskar.
Mensen uteblev
Det var det glada och sorglösa 70-talet när Inger Holegård var 19 år och nyss hade flyttat ihop med sin dåvarande kille. Han hade en lägenhet i centrala Stockholm och de var unga och kära. Killen såg ut som Marlon Brando och Inger tänkte alltid att han var Marlons bortadopterade son.
– Jag åt p-piller. Man skulle göra ett uppehåll med p-pillren en gång i månaden och jag var övertygad om att jag var skyddad även då. När jag aldrig fick nästa mens började jag misstänka att jag var gravid och besökte mödravårdscentralen, säger Inger och förklarar att det är så länge sedan att hon kanske inte minns exakt hur allt gick till, men hos mödravårdscentralen i alla fall gjorde ett graviditetstest. Det var positivt.
Det var en chock för Inger och hennes reaktion var omedelbar. Hon tänkte: ”Det här går inte! Jag är bara 19 år och har precis gått en tre veckors utbildning på sjukhuset
