Eftersom jag inte hade några egna barn hade jag aldrig trott att jag skulle bli mormor. Men det blev jag – en bonusmormor!
NOVELL AV MAUD BJARNELIND BILD:TT/SHUTTERSTOCK
Heldassjock åt Clajk och söndagssol åt Maud, sjöng lilla söta Elin och jag blev alldeles varm i kroppen. Tidigare på dagen hade tösen gått runt med fyra fingrar i luften och påmint alla hon såg att det var hennes ”fölseda”.
En glittrande prinsesskrona låg i paketet som hon skulle få av mig. Jag hade läst på och visste att prinsessåldern nalkades så smått. Det var en ynnest att få tillhöra denna familj och att blod är tjockare än vatten har ingen egentlig betydelse. Åtminstone inte i det här fallet.
Jag måste få berätta hur det gick till när jag träffade min familj. Mitt namn är Maud Elin Lågerström och jag är en glad pensionär, trots att jag inte seglat på en räkmacka – inte ens en skorpa med ost. Jag är änka med usel pension, har artros, dålig syn och hörsel, dessutom begåvad med ett öra som ständigt piper. Elin har berättat på dagis att hennes ”bonusmojmoj haj en jåtta som pipej i öjat.” Jag gillar att vara bonusmormor.
Det var när tösen och mamma Britt precis kommit från BB som vi möttes i trappuppgången. Nog visste jag att grannen under mig var gravid. Den stora magen hade jag sett vagga runt med henne på stan i värsta sommarvärmen och undrat när hon skulle stiga mot skyn som en spärrballong. Nej, inte spärrballong för sådana är obemannade. Det får bli luftballong istället, för där inne borde det rymmas åtminstone tre.
När vi nu sågs kunde jag inte låta bli att gratulera och kika i bärstolen.
– Blev det bara en, undrade jag snopet.
– Bara?
Britt knep ihop läpparna, så då frågade jag om det var en pojke eller flicka. Det är en standardfråga och sådant som de flesta frågar om.
Svaret jag fick var:
– Det är min.
– Ja, min är det då inte, sa jag och backade istället för att försöka glutta på det som låg under filten.
Den nyblivna mamman tittade mig djupt i ögonen när hon sa att jag skulle få gissa vad det var som låg där och hade en mössa broderad med namnet ELIN.
– Elin?! Rackarns snyggt namn. Jag heter Maud Elin Lågerström och någon ekorre är det då rakt inte som passar i den.
– Klart vi döpt vårt första barn efter dig, grannen ovanför, den som klampar omkring i träskor dygnet runt.
Nog visste jag att grannen under mig var gravid
Vid det laget visste jag inte om det var en nybliven mamma med sur bröstmjölk eller om det hon sa var tänkt att vara skämtsamt. Jag fic
