En novell om kärlek på äldre da’r befriande broderien

Annika kände hur blodet försvann från hennes kinder. Hon hade just sett Jespers hand glida genom Lisbeths vackra röda hår. Jespers mor hade kanske haft rätt när hon sa till Annika att Jesper och Lisbe

Ibland har man tur som en tokig! Martha pratade glatt med en nyfiken ekorre medan hon bar in väskorna från bilen in i den lilla stugan. – Vet du, jag hade nog blivit galen på riktigt om jag inte fått

Annika visste inte vad Jesper förväntade sig av henne. På ett märkligt sätt hade de blivit främmande för varandra. En del av henne ville fortfarande slå armarna runt hans hals och säga att hon älskar

Kontoret genljöd av dämpat sorl och smattrande tangentbord. Viveka rullade med sina ömma axlar och sneglade på klockan längst ner på skärmen. Det var sju minuter till lunchpausen. Hon svepte med blick

En farlig glimt syns i Lisbeths ögon, där i väntrummet på intensivvårdsavdelningen. – Du har sagt att du är Jespers fru, säger Lisbeth och stirrar på Annika. Hon vänder sig mot den äldre kvinnan och f

Hon suckade. Om havet, som hon alltid älskat, inte kunde få henne på gott humör igen, då kunde ingenting få det. Hon blickade ut mot havet, långt ut på den smala linjen där himlen mötte havet. Två nya