Vernissagen

Stockholm, november 1880. Utanför på Stortorget hade det blåst isande kallt hela dagen och senast Emilie var framme vid fönstret hade små snöflingor virvlat omkring i luften. Nu hade de samlats i en v

Stormen hade stillnat och snöovädret var över, konstaterade Lena när hon fällde upp persiennen och kikade ut. Allt var så vitt, så det var nästan svårt att titta mot de snötäckta vidderna utanför stug

Berit hade blivit sittande lite för länge vid morgonnyheterna som varnade för hårda vindar och kraftigt snöfall. Sixten spann i hennes knä och taxen Larry snarkade under julgranen. Hon njöt av stillhe

H ellen hade packat hela dagen när hon plötsligt kände sig iakttagen. När hon såg upp fick hon se en främmande man som stod i dörröppningen och betraktade henne med outgrundlig blick. Hon ryckte till

Anneli parkerade sin Volvo på ICA Maxis parkering och kastade en blick på sig själv i backspegeln. Hon såg väl rätt okej ut, men ögonen hade en lite sorgset uttryck. Det var inte bara för att hon och

Visst kunde hon vara spontan. Alldeles väldigt spontan ibland. Men det var ingen anledning för hennes samlade väninnegäng att vara på väg hem till henne i detta nu, för att tala henne till rätta! – Ja