En liten plätt mark är allt en växtsamlare behöver för att skapa en trädgård som tar andan ur de flesta. Möt Birgitta Borgström i hennes skattkammare utanför Piteå.
TEXT OCH FOTO ANNA ÖRNBERG
Birgitta Borgström är ingen nybörjare. Tvärtom. Tidigare i livet har hon haft en stor trädgård, som dessutom utnämnts till ”Sveriges vackraste trädgård”. Men livet gjorde en kullerbytta när Samuel, hennes parhäst och make, gick bort. Det blev tungt att sköta den stora trädgården på egen hand. Under några år provade hon lägenhetslivet i olika städer längre söderut i landet.
– Men så längtade jag hem till Norrbotten igen. Jag kände ny energi och saknade en trädgård. Turligt nog hittade jag ett lagom stort radhus med en tomt där det fanns potential att börja på något helt nytt.
Och en växtfantast förnekar sig inte. Efter att ha vilat från trädgård några år, drog hon resolut igång med att omvandla den lilla tomten till den skattkammare av växter den är i dag.
– Jag tycker inte om att klippa gräs. Det är bland det tråkigaste som finns. Däremot älskar jag bladverk och blommor, så jag ville ha plats för att plantera. Men i övrigt räcker det bra om jag har några fina sittplatser och kan ta mig fram längs gångar.
Så ajöss med gräset! Birgitta började gräva bort grässvålen för hand, men insåg efter ett tag, att maskiner underlättar. Men förutom lite maskinarbete i början och några lastbilslass med sten, grus och jord har hon gjort det mesta själv. Hon har inte bara släpat stora kantstenar med sin säckkärra, lagt stengångar, kullersten och öst hundratals kärror med jord och grus. Hon snickrar dessutom själv, med ett handtag från sonen de gånger det behövs vara två för att lyfta.
– Tidigare har jag knappt hållit i en hammare, än mindre en skruvdragare, men jag tänkte ”Hur svårt kan det vara egentligen?” Det värsta som kan hända är att det blir snett och fel. Då får man väl göra om och göra rätt.
DEN ORÄDDA ATTITYDEN har resulterat i en hög, skyddande vägg av träribbor som nu ramar in hela tomtens framsida, med plats för klättrande klematis. Framsidan har fått en slingrande gång av marksten, kantad med partier av kullersten mellan planteringarna. Ett fint förråd har snickrats intill husväggens långsida, sittplatser har fått pergolatak och nu senast ett ramverk med stolpar längs den långa gången åt söde
