Korthuset

Jag minns när jag var barn. Knappt tio år och redan övertygad om att rastklockan hade något personligt emot mig. Den vrålade att fotbollen var slut och vi följde den där metalliska sirenen som om vi i

Å sa tittade på det smutsiga fönstret i köket och suckade högt. Solljuset var underbart, men det avslöjade precis allt det som vintermörkret dolt så väl. Nu låg det i öppen dager hur regn, snö och vin

Det fullkomligt vräker ner ute. I går var marken bar och när hon vände näsan mot solen värmde den. Men som genom ett trollslag täcktes världen på ett par timmar av en mjuk luddig massa. Snöflingor dal

Så länge barnen bodde hemma kände jag mig aldrig ensam. Jag hade bott själv med ungarna sedan de gick i mellanstadiet och livet snurrade på i full fart. Det var olika aktiviteter, läxor, handling, mat

Jonas var en kärlek som jag inte räknat med. Jag var på en veckas solsemester och Jonas bodde på samma hotell. Vi stötte på varandra varje dag och en kväll blev vi sittandes tillsammans i poolbaren. D

Jul- och nyårshelgerna var över. Äntligen var det dags. Ulla och Siv hade länge drömt om att få se gröna kullar med ulliga får, höra ljudet av säckpipor och bekanta sig med den vänliga men fullständig