Jag njuter av mitt eget rum

Sedan min man gick bort för ett par år sedan har livet blivit grått och tråkigt. Barnen och barnbarnen kan inte hälsa på så ofta som både de och jag skulle vilja, eftersom de bor så långt ifrån mig. M

Jag har alltid varit en människa som följt mallen för hur saker och ting ska vara. Jobbat mellan åtta och fem, pendlat kollektivt, betalat mina räkningar i tid och umgåtts socialt på det sätt som förv

Det är inte så svårt att förstå att jag blev stjärnögd av Martin och hans familj. De hade något så totalt annorlunda mot det jag hade upplevt. För mig var de den perfekta familjen, just en sådan jag h

Jag hade bott några månader i den lilla byn som min pappa bodde i sina sista 20 år i livet när jag började känna att det var mitt livs största misstag att flytta dit. Jag hade inte haft något med hono

Jag var 32 år när jag gifte mig med Sten. Jag var 34 när jag blev mor till Emilie, och två år senare kom Julie till. Nu var vi en riktig kärnfamilj: mamma, pappa, två barn – och två heltidsjobb. Sten

När jag skilde mig från min man efter 18 år tillsammans kände jag mig som ett tomt skal. Skilsmässan var inte mitt val och jag kände mig ratad, förminskad – och blev väldigt ensam. Vardagen snurrade p