Olyckorna förde oss samman

När jag gifte mig första gången 1995 var jag säker på att jag och Jan skulle vara tillsammans resten av livet. Vi hade trots allt vår lille son, Max, som döptes samma dag, och vi hade vårt fina hus. A

Redan under skoltiden hade jag bestämt mig för att bli mäklare. Min morbror hade egen byrå och jag hade ofta fått följa med honom på visningar. Jag älskade att se när människor fick uppfylla sina husd

Jag träffade min kollega Magnus när jag var 35 år och nyskild mamma till en femårig dotter. Vi var ett gäng från jobbet som var ute och roade oss och gick från krog till krog i den mörka oktoberkvälle

Jag blev stum när jag hörde hans ord. – Jag kan inte hitta någon annan lösning än att vi går skilda vägar… Någon annan lösning…? Det gällde våra liv, vår familj och vår framtid – och där satt han och

När jag gick i pension för tre år sedan njöt jag av all den frihet det innebar. Visst hade jag trivts på mitt jobb, men det hade aldrig varit allt i livet som min mans jobb var för honom. För Sven-Eri

När min man blev befordrad och fick mer ansvar trodde jag inte det skulle påverka familjelivet, men jag hade fel. Lars hade arbetat i en liten fabrik i åratal och han hade fram till nu haft ett jobb p