Pillren styrde över mitt liv

Det regnar ute. I strida strömmar strilar regnet ner utanför fönstret. Vattnet bildar smutsiga ränder på glaset, och när jag försiktigt knackar med ett finger mot rutan, faller en droppe ner på fönste

– Adrian, min son, hade det kämpigt i skolan och blev en ”hemmakämpare”. I det läget sa min kloke man: ”Adrian, vad tror du om att ta ett sabbatsår?” Då vände allt! Adrian kände att kraven på honom sl

Jag har alltid varit en människa som följt mallen för hur saker och ting ska vara. Jobbat mellan åtta och fem, pendlat kollektivt, betalat mina räkningar i tid och umgåtts socialt på det sätt som förv

Alla vet vi att våra liv en dag kommer att ta slut. Vi vet bara inte när våra individuella stoppdatum kommer att infalla. För att påminna sig själv om livets ändlighet har Johanna Hector en kalender h

Jag var 32 år när jag gifte mig med Sten. Jag var 34 när jag blev mor till Emilie, och två år senare kom Julie till. Nu var vi en riktig kärnfamilj: mamma, pappa, två barn – och två heltidsjobb. Sten

2017 blev jag diagnostiserad med muskelsjukdomen PMR och har medicinerat med Prednisolon. Flera gånger har jag försökt sluta, men drabbats av återfall. I januari 2025 lyckades jag fasa ut behandlingen