Livet som änglamamma

Dina andetag, lugna. Borta är den lille pojken med sina blonda lockar som ser på mig med blå ögon. Din hand i min, då så liten och varm, nu så kall och tunn. De hade ringt och sagt att det bara var en

Dagarna hade börjat bli kortare. Det märktes nästan från dag till dag. Christel, som alltid var uppe tidigt, kände det mycket tydligt, och hon längtade lite vemodigt tillbaka till den sommar som nu sj

År 1947 var samhället fortfarande präglat av kriget. Jag och min man hade tre små flickor och bodde i en liten omodern lägenhet utan toalett och varmvatten. Min man Knut arbetade på fabrik och jag var

När Signes föräldrar ansåg att hon var vuxen nog berättade de en hemlighet som de dolt för henne i hela hennes liv. Lögnen, sveket – och sanningen – drabbade henne så hårt att hon inte längre kunde li

Man kallar det ibland ett välsignat tillstånd, men jag vet inte hur välsignad jag var. Jag borde ju vara överlycklig, för jag var äntligen gravid efter att jag och min man Rolf försökt att få barn i m

Jag visste inte att kärleken till ett barn som till hälften är jag skulle bli så komplicerad. Det skulle vara lätt, det skulle lösa sig för jag skulle alltid veta vad som behövdes för att denna lilla