Det som verkade fel — men blev så rätt

Harriet Persson var trött. Så in i döden trött. Axlarna värkte, knäna brann. Hon såg sig omkring med grusiga ögon. Noterade att nästan alla på bussen hade hörlurar i öronen. Som om de dinglande trådar

Annette tyckte att det kändes som att bli påkörd av ett expresståg. Alldeles nyss hade hon och Melker utbytt en glödhet kyss. Nu stod de med fem steg mellan sig framför killen som hon dansat och flirt

Kurscentret Sjögården var omgivet av skog på alla sidor, och när Annette efter avskedsmiddagen sista kvällen gick ut på terrassen för att svalka sig lite, njöt hon av anblicken av träd med gyllene löv

Linda blickade ut i sin mammas trädgård inifrån värmen i vardagsrummet. – Men mamma, varför har du inte ringt? undrade hon. Gula löv från lönnen, gulbruna löv från de två ekarna och de gula runda och

Morgonekot väcker honom. Det är krig. Det är det alltid. Och så räntan. Bengt stänger av klockradion. Nu får den vila till nästa morgon, samma tid. Alltid samma tid. Bengt går ut i badrummet, in i kök

Morgondimman kom svepande över viken och dolde den gamla stenlagda bryggan. Hon kunde se en liten glimt av båten där den låg och skvalpade mot de gamla bildäcken som användes som dämpare. Klockan vara