Jag trodde kärlek gick ut på att prestera

Jag växte upp i ett fint hus i utkanten av Jönköping. Mina föräldrar var kanske inte rika, men hade det gott ställt. Båda jobbade på samma bank och mamma blev så småningom chef, vilket innebar att hon

Louise är min dotter, men vi fick inte kontakt förrän hon var 16 år. Då hade hon nog redan gett upp hoppet om sin pappa, och kontakten mellan oss har alltid varit lite svår. Jag hade inte ens en rikti

Mina föräldrar gifte sig i början av 1930-talet. På tre år fick de två barn, Lars och Anna. Företaget pappa arbetade på gick i konkurs och han blev arbetslös. Han fick ta lite ströjobb som dök upp. De

Jag blev stum när jag hörde hans ord. – Jag kan inte hitta någon annan lösning än att vi går skilda vägar… Någon annan lösning…? Det gällde våra liv, vår familj och vår framtid – och där satt han och

Min barndom var full av oro och otrygghet, jag kände mig varken värdesatt eller älskad. I de termerna tänkte jag förstås inte då, för sådana ord använder inte barn. Det är något jag insett som vuxen.

När jag gick i pension för tre år sedan njöt jag av all den frihet det innebar. Visst hade jag trivts på mitt jobb, men det hade aldrig varit allt i livet som min mans jobb var för honom. För Sven-Eri