Ida var nyseparerad och hade just upplevt den första semestern i sommarhuset ensam med barnen. Hon hade varit stark, klarat allt, rett upp problemen. På vägen hem kom tårarna – och med dem poesin.
TEXT: MARIA TORSHALL FOTO: MARIA TORSHALL, PRIVAT
Ida är ny poet i Allas
Hon har alltid skrivit. Som spökskrivare, talskrivare, moderator och kommunikatör har Ida Strutt glatt sig åt att hitta snygga formuleringar och klatschiga rubriker – men åt andra.
– Men jag har aldrig riktigt vågat använda text för mig själv, säger hon.
Förrän nu. Resan med barnen till det älskade sommarhuset på Fårö för tre år sedan blev katalysatorn som fick henne att gå från snygga textformuleringar i jobbet och spridda dagboksanteckningar – till livskrispoet.
– Jag minns den första dikten som kom i den här ... forsen som startade, säger hon.
– Jag satt på Gotlandsfärjan, på väg hem från den första semestern själv med mina barn. Jag och min dåvarande man hade bestämt oss för att skiljas, men vi hade ännu inte riktigt flyttat isär.
Grät i smyg
Ida berättar om hur hon åkt själv med de tre barnen till familjens sommarställe på Fårö på påsklovet, för första gången ensam ansvarig vuxen med barnen på semester. Och det hade varit en prövande resa.
– Det första som hände var att jag var tvungen att sätta på vattnet. Det hade jag aldrig gjort själv. Det hade alltid min man gjort.
– Så jag kröp omkring där och kände mig stark och modig. Det var de där stapplande första stegen i mitt nya liv. Och jag kände att ”nu jäklar, nu kan jag klara mig själv!”
Så snart vattnet var påslaget skrek ett av barnen inifrån huset att det rann vatten – i hela köket! Diskmaskinen hade fryst sönder under vintern och sprungit läck och nu forsade vattnet ut.
– Jag blev så stressad! Jag var ju ändå i en så superhög stressnivå av allt som hände i mitt liv.
Stressen är inte svår att föreställa sig; mitt i skilsmässa, ensam med tre barn i en stuga på Fårö, inga grannar eller butiker i närheten – och påskens alla helgdagar, med stängda butiker och lediga hantverkare som ligger framför dem…
– Vi lyckas få stopp på den där vattenläckan, och torkar upp. Och då ... går elen! Huvudsäkringen har gått i elskåpet. Och det är ju kallt som tusan i de här husen, jag står där med tre hungriga barn och det är kallt – och allting är stängt.
Ida tar reda på a
