Människor är som träd

Hon kunde nästan inte tro att det var sant. Satt hon verkligen här, ensam på ett litet kafé på Mallorca? Marianne såg sig omkring, allt var så overkligt. Hon fick nästan nypa sig i armen för att se om

Det gick inte att ta miste på, Ivar var på ett uruselt humör när han öppnade dörren för sin dotter. Marie läste direkt hans ansiktsuttryck och visste ungefär vad som skulle komma. Hon drog ett djupt a

Till slut hade hon lyckats övertala honom. Det hade inte varit lätt, men nu satt de här i bilen på väg bort. Eller hem. Hur man nu ville se det. – Det är lustigt, sa hon. I så många år har jag bott i

Mimmi gör i ordning penslarna, etuiet med akvareller och häller upp lantvinet i ett plastglas med kristallmönster. Vad Akio och Maj pratade om vet hon inte. Kommer hon någonsin att få veta? Oavsett är

Ibland har man tur som en tokig! Martha pratade glatt med en nyfiken ekorre medan hon bar in väskorna från bilen in i den lilla stugan. – Vet du, jag hade nog blivit galen på riktigt om jag inte fått

Hon suckade. Om havet, som hon alltid älskat, inte kunde få henne på gott humör igen, då kunde ingenting få det. Hon blickade ut mot havet, långt ut på den smala linjen där himlen mötte havet. Två nya