Europe
Asia
Oceania
Americas
Africa
Vad såg de hos varandra egentligen? De kom från helt olika världar, men
Kontoret genljöd av dämpat sorl och smattrande tangentbord. Viveka rullade med sina ömma axlar och sneglade på klockan längst ner på skärmen. Det var sju minuter till lunchpausen. Hon svepte med blick
Hon suckade. Om havet, som hon alltid älskat, inte kunde få henne på gott humör igen, då kunde ingenting få det. Hon blickade ut mot havet, långt ut på den smala linjen där himlen mötte havet. Två nya
Solveig låg sömnlös i månskenet. Karsten sov djupt vid hennes sida. Själv var hon fast i en labyrint av tankar. Cadiz … Av alla städer i hela Europa hade Karsten nämnt Cadiz. Det hade kommit som en ch
Till slut hade hon lyckats övertala honom. Det hade inte varit lätt, men nu satt de här i bilen på väg bort. Eller hem. Hur man nu ville se det. – Det är lustigt, sa hon. I så många år har jag bott i
Hon visste inte vem som var mest överraskad: hon själv eller Karstens högra hand, Klaus Doca Olesen. På bråkdelen av en sekund fick anblicken av Solveig honom att se ut som en fågelholk. Troligen stir
Ibland har man tur som en tokig! Martha pratade glatt med en nyfiken ekorre medan hon bar in väskorna från bilen in i den lilla stugan. – Vet du, jag hade nog blivit galen på riktigt om jag inte fått