Ingen fick veta vår hemlighet

Tvillingarna Maria och Eva teg för alla om sin läggning

Hemligheten var så stor att den måste tigas ihjäl. Så Maria Larsson pratade inte med någon om sina känslor, eller om vetskapen om att hon var annorlunda, att hon var homosexuell.

Framför allt pratade hon inte med sin tio minuter yngre tvillingsyster Eva – för hon var lika annorlunda hon.

– Det var så skamfyllt, så jag ville inte belasta min syster med det, säger Maria.

Det är råkall vintermorgon när vi ses i Stockholm, Evas hemstad sedan 35 år. Maria, som bor i Göteborg, är här för att prata om sin roman Nu blundar de som tror sig se, som i både prosa och dikt berättar historien om resan för att komma ut som homosexuell – en resa som krävde att tvillingsystrarna flyttade från småstaden, men också ifrån varandra, och bosatte sig på var sin sida av Sverige.

Maria och Eva Larsson var nära som barn och är nära nu. Fram tills de var 25 år gamla hade de varit ifrån varandra i fem dagar som mest. De jobbade som ett team genom hela skoltiden – en antecknade och den andra lyssnade intensivt, för tillsammans var de oslagbara. Nu, som vuxna, fyller de sömlöst i varandras meningar.

Men hemligheten som de under uppväxten båda visste att de bar på pratade de aldrig om. Inte med någon utomstående, men inte heller med varandra.

Sökte svar

För den som hör deras historia låter det märkligt tragiskt att de såg varandras utanförskap, var lika även i det, men ändå inte kunde stötta varandra medan de växte upp.

– För oss är det självklart att vi inte pratade med varandra, säger Maria och Eva nickar.

– Ingen av oss ville identifiera sig med ”det svarta” som var homosexualiteten, det var så fel, så fult.

Därför sökte de

svar var och en på sitt håll.

Maria hörde ordet homosexuell för första gången när hon var tio år gammal, och förstod plötsligt att det fanns ett ord för sådana som hon. Hon sökte och hittade fler svar på biblioteket där hon