Hade vi fått hjälp tidigare hade tintin levt i dag

Det är tyst i huset hemma hos Sanam. Det enda ljud som hörs är det svaga knarrandet i golven och Tintins katt som jamar. Den kommer sakta gående ut från Tintins lekrum, där den brukar ligga och mysa på golvet intill soffan.

I nästan alla rum i huset finns minnen kvar av Tintin. På väggen i vardagsrummet hänger en stor tavla, med en leende och glad kille. Full av liv och med glimten i ögat. Hans rum är städat och lämnat precis som det var den sista gången han gick hemifrån. Samma sak i lekrummet, där alla hans leksaker står uppradade på en hylla.

Sanam går in i Tintins rum och stryker med fingret på lappen som hänger framför fönsterbrädan. ”Rör ej.” Det var Tintins sätt att visa att saker var viktiga, och en del i projekt som han hade påbörjat.

– Jag hör hans röst inom mig varje dag och det får mig att orka kämpa.

Kom aldrig hem igen

Det var söndagen den 8 januari 2023, fem i tolv på förmiddagen, som Tintin lämnade sin mamma. Han skulle vara med sin pappa, som hade rätt till umgänge två timmar lördagar och söndagar varannan helg. Men Tintin kom aldrig hem igen. För Sanam tog livet en brutal vändning. Det skulle handla mer om att överleva än att leva.

– Det enklaste hade varit att gå samma väg som Tintin. En del av mig sänktes ner i jorden med honom. Men jag kunde inte ge upp eller utsätta min familj för mer smärta. Eller svika Tintin. Hans historia måste berättas. Jag måste stanna kvar och kämpa för alla andra som inte blir lyssnade på av samhället, säger Sanam.

När vi möts är hon är aktuell med boken Glöm aldrig Tintin. I den vill hon berätta hur deras liv var under alla år.

– Samhället svek Tintin och jag tänker inte låta det hända ett annat barn eller en annan mamma. I många år ropade vi på hjälp, men varken socialtjänsten, polisen eller de beslutande myndigheterna lyssnade. Det krävd