Arvet

Ida stod alldeles stilla där i trappan upp till övervåningen och lyssnade på föräldrarna. – Men kan du inte prata med henne igen? – Snälla Marie, jag kan ju inte tvinga henne! – Kan du inte få henne a

Hon suckade. Om havet, som hon alltid älskat, inte kunde få henne på gott humör igen, då kunde ingenting få det. Hon blickade ut mot havet, långt ut på den smala linjen där himlen mötte havet. Två nya

Det gick inte att ta miste på, Ivar var på ett uruselt humör när han öppnade dörren för sin dotter. Marie läste direkt hans ansiktsuttryck och visste ungefär vad som skulle komma. Hon drog ett djupt a

Till slut hade hon lyckats övertala honom. Det hade inte varit lätt, men nu satt de här i bilen på väg bort. Eller hem. Hur man nu ville se det. – Det är lustigt, sa hon. I så många år har jag bott i

Ines och hennes två år äldre syster Jenny höll andan och stirrade på varandra med uppspärrade ögon. Sedan vände sig Ines mot sin mamma. − Är du inte riktigt klok? viskade hon. De menar väl inte allvar

Direkt när Olle ringde och berättade för Mona att han hade träffat en tjej som var ensamstående med en sexårig flicka, fick hon en klump i magen. Vad kunde hon egentligen om barn? Knappt någonting. Ho