Allas Angelica Jaako Billenman möter sin gamla lumpenkompis Sara Bengtsson, som till skillnad från Angelica fortsatte inom Försvarsmakten och blev officer. Sara är en av 22 procent kvinnor som dagligen jobbar för Sveriges säkerhet.
AV: ANGELICA JAAKO BILLENMAN FOTO: ANGELICA JAAKO BILLENMAN, TT, FÖRSVARSMAKTEN
Sara är officer i Försvarsmakten
Den något grånande mannen bakom disken med Securitasemblem på armen och basker på huvudet fixerar mig med blicken.
– Det är ingen som har besöksanmält dig, låter han meddela med auktoritet efter att han slagit på mitt namn på datorn.
På andra sidan de automatiska glasdörrarna står Sara Bengtsson, som jag är där för att träffa, stabsofficer på Försvarsstaben på Högkvarteret i Stockholm.
Jag kastar en uppgiven blick mot henne genom glaset och hon förstår och kommer och möter mig. Det visar sig att hon av misstag råkat besöksanmäla mig till en annan byggnad av det gigantiska tegelkomplexet vid Gärdet i Stockholm.
Det är ingen idé att argumentera mot den stränge skyddsvakten. Där inne leds Sveriges försvar, inte en chans att Securitas-mannen släpper in en oanmäld på ett av landets viktigaste skyddsobjekt.
– De har ändå inget gott kaffe där, tröstar Sara mig medan vi snopet traskar över vägen till ett närliggande litet kafé i stället, utanför Högkvarterets höga grindar.
Där inne frustar espressomaskinen och vi serveras fantastiskt kaffe med bladmönster i mjölkskummet medan vi förundras över de italienska godsakerna bakom glasmontern.
Intern utbildning
Sara och jag gjorde lumpen ihop för 20 år sedan. Vi var bevakningssoldater med inriktning beriden högvakt, men till skillnad från mig fortsatte hon inom Försvarsmakten.
– Innan grundutbildningen var klar fick jag frågan om jag ville fortsätta jobba för stallchefen och träna hästarna. Och då kände jag att det hade varit jättekul, men då var det ett ganska stort steg att flytta från västkusten och bo i Stockholm, säger hon och fortsätter:
– Under mina år på västkusten hade jag alltid sagt att jag aldrig skulle bo i Stockholm för jag är ju uppväxt på landet och är inte en storstadstjej. Efter några veckor så kom jag fram till mitt beslut; att jag provar att ta den där tjänsten, och det var ju jätteroligt!
Hennes kollegor på Livgardet uppmuntrade henne sedan att söka till Militärhögskolan i H
