Allt som är motgångar göder mig

Mello-aktuella Dot ter om at t följa sina drömmar

Hon såg bilden så tydligt framför sig. Johanna Jansson, fem år, skulle bli artist. Hennes mamma sjöng i kör och visserligen fanns där ett piano i hemmet, men den nivån som Johanna siktade mot hade ingen i familjen tidigare rört sig på. Hon spelade in låtar från radio på olika kasettband som hon sedan spelade upp och sjöng med till. Från början sjöng hon Mylittle pony, därefter lyssnade hon på Abba och Elvis, som hon också försökte imitera och klä sig som.

– Jag trodde på riktigt att jag kunde sjunga som Elvis, säger Johanna – eller Dotter som vi lärt känna henne som.

Hon insåg tidigt att hennes riktiga namn inte var ett särskilt häftigt artistnamn. Det var lite för normalt och vanligt helt enkelt.

Som liten tjatade hon på sina föräldrar om att få åka på talangjakter i landets storstäder. Trots sin blyghet och dåliga självförtroende ville hon inget annat än att stå på scen. Hon visste också att det var i Stockholm hon ville bosätta sig.

– Jag var superseriös. Som åttaåring analyserade jag musiken jag lyssnade på och fattade grejen med en låts uppbyggnad.

Dotter var inte ens tonåring när hon tog initiativet till att starta tjejband och delade upp kompisarna i olika stämmor. Det har helt enkelt aldrig funnits några alternativ för Dotter.

Träffade Dino

Hon la all sin kraft och energi på sin dröm att bli artist. Efter att ha pluggat på Kulturama och tagit några restaurangjobb, kom hon i kontakt med Dino Medanhodzic.

– En gemensam vän till oss tipsade Dino om mig när han behövde en demosångerska.

Jag var 23 år och skulle få 400 kronor för att lägga sång på två låtar, världens sämsta deal, säger Dotter och skrattar.

Någon kväll senare hamnade de på samma nyårsfest.

– Det är lustigt, men innan vi mötte