Lille Zander, 1,5 år, trodde att det vita i diskhon var något gott och tog sin leksaksvisp för att smaka. Ögonblicket därpå förvreds hans ansikte av smärta. – På en sekund var vi nära att förlora honom, berättar mamma Albenita.
AV: PER-OLA OHLSSON, MARIA TORSHALL FOTO: KAI REHN, PRIVAT
Zander slickade i sig av det vita skummet
Albenita Nordholm, 36, går en runda med sina barn Zander och Izabell, och maken Billy, 34, i hemstaden Tranås, där Svartån flyter ut i sjön Sommen.
Albenita är glad för att hon har båda sina barn med sig. Det var nära att hon förlorade sin son.
– Om vi följt Giftinformationscentralens rekommendationer hade Zander inte levt i dag. Jag handlade på instinkt och efteråt har läkarna bekräftat att jag gjorde rätt, berättar hon.
Olyckan som var nära att kosta hennes son livet var en sådan där onödig olycka som kan ske i hemmen om föräldrarna för ett ögonblick tappar uppsynen över sina små barn.
Vill varna andra
För Albenita blev det ett trauma och det är först nu, flera år efter olyckan, som hon orkar prata om vad som hände. Hon gör det för att hon vill varna andra föräldrar och fästa uppmärksamheten på de dolda dödsfällorna som finns i många hem.
– Det är inte många som vet att de har en mördare i städskåpet. Jag fattar inte ens hur vissa kemikalier kan få säljas i vanliga affärer.
Kaustiksodan, som sånär kostade Zander livet, får från och med januari 2025 inte längre säljas till privatpersoner enligt ett nytt beslut som Albenita har jobbat hårt för.
– Jag och Zander highfiveade, och firade med massor av glass. Äntligen har vårt hårda arbete för att få bort mördarmedlet från hyllorna i affärerna gett resultat! Vi vann! Och vi är överlyckliga!
Trots att det nu är mer än åtta år sedan olyckan har hon fortfarande svårt att prata om de dramatiska dygnen. Flera gånger under intervjun måste hon torka bort tårarna som tränger upp i hennes ögon.
– Någon bär alltid ansvar för det som händer och i det här fallet är det mitt. Jag har gått på traumabearbetning för att få hjälp och det värsta jag vet är när någon säger att det bara var en olycka. Ta inte mitt ansvar från mig!
Tack vare hjälpen hon har fått, och framförallt sonens förlåtelse, orkar hon nu berätta om vad som hände den
