ÅKA SKIDOR BEGER SIG TILL HÄRJEDALEN FÖR ATT TESTA HAMRA SYD — ETT HISTORISKT OCH UNIKT TOPPTURSOMRÅDE SOM ÄR EN DEL AV TÄNNDALENS SKIDANLÄGGNING.
TEXT & FOTO PETTER ELFSBERG
HAMRA SYD
VI BEFINNER OSS INNE PÅ Ski Lodge Tänndalen med varsin kopp kaffe i handen. Utanför värmer solen trots att klockan knappt slagit tio, vilket bekräftar vårens entré. Målsättningen för dagen är att ta oss an Tänndalens nylanserade topptursområde; Hamra Syd.
Topptur ligger rätt i tiden och uppmärksamheten och intresset kring Hamra Syd har redan varit stort. På så vis har lanseringen redan lyckats ur ett marknadsföringsperspektiv från Tänndalens sida. Hur konceptet fungerar i praktiken – det ska vi ta reda på idag.
Hamra Syd ligger på motsatt sida om dalgången gentemot Tänndalens övriga skidområde, det vill säga på ett annat fjäll, vilket är unikt när det kommer till topptursleder som hör till skidanläggningar. Vi kastar upp skidorna på axeln och knatar över vägen som skiljer dalgången åt. Efter en kort promenad (närmare bestämt 320 meter från Vigelliften i Hamra) så står vi intill portalen till Hamra Syd; som består av en en stor karta över området samt en automatisk transceivercheck och en liftkortsläsare.
Ni läste rätt. Det krävs Skipass för att nyttja topptursområdet och ett dagskort för en vuxen kostar 100 kronor – men ett vanligt liftkort från Tänndalens skidanläggning är också giltigt på Hamra Syd.
Det är svårt att avgöra om hela grejen är charmig eller bara väldigt konstig. Likväl drar vi på stighudarna samtidigt som vi begrundar pistkartan, eller snarare ledkartan, och tar därefter beslutet att inleda med den enklaste vägen upp. Därefter passerar vi portalen som intygar att samtliga har både liftkort och lavinsändare på kroppen och börjar ta oss uppför.
DENNA PLATS RUVAR PÅ ett stycke skidhistoria. Det var på den här sidan av dalgången som det begav sig en gång i tiden och här har man åkt skidor sedan början av 1900-talet. Till en början var det träskidor och läderpjäxor som användes för att ta sig både utför och uppför, men 1951 öppnade den första nedfarten med tillhörande sittlift. Idag är liften nedmonterad men liftstolparna finns fortfarande kvar, som ett historiskt minne, på platsen där vi nu är på väg uppför.
Den första biten går genom relativt tät vegetation och gruppen kryssar fram emellan
