En supermodern ultrasnabb nybyggd gondol. Effektiva tåg. Högalpina kulisser med skräckinjagande historia. Perfekta pister och en gigantisk glaciär. Är det så skidåkningen ska överleva alla kriser? När vi var i Grindelwald senast kändes det i alla fall så.
TEXT NICLAS SJÖGREN FOTO HENRIK TRYGG
GRINDELWALD
Världens kanske mest kända och ökända nordsida, Eigers, reser sig skräckinjagande över ett gemytligt liftsystem och utförsåkarområde. Det vill säga Grindelwald och pisterna på och nedanför Eigerglaciären. Här hasar både barnfamiljer och något mer avancerade skidåkare. Till de senare räknar vi emellanåt fotograf Henrik Trygg och undertecknad. Yves de Roche däremot, vår guide för dagen, åker på riktigt, med den självklara ståsäkerhet som kommer av att ha tävlat både alpint och som friåkare. Att vara testpilot för Salomon. Och att både jobba med bergräddningen och vara alpintränare på landslagsnivå i Schweiz. Han styr oss vant genom systemen Kleine Scheidegg och Männlichen ovanför Grindelwald. Det är många sköna pistmil och effektiva liftar som passerar revy. Det passerar också väder. Ideligen. Emellanåt ger sig den mörka nordsidan av Eiger tillkänna. En 1800 meter vertikal mur som lekt med människoliv genom åren. Första bestigningen gjordes redan 1858. Sedan har mer än 60 klättrare dött på väggen. En folkräkning som inte avstannat på något sätt. I klättervärlden är det en skalp som skapar respekt i alla läger.
Vädret pendlar mellan luckor i molntäcket och flatljus. Både att vi är här och vädret kan vi tacka Jungfraumassivet för. Det är de dramatiska kulisserna på bergen Eiger (3970), Mönch (4197) och Jungfrau (4158) som lockade hit turister från början. På väldigt få platser i världen reser sig lika dramatiska bergsidor från så lättillgängliga utsiktsplatser. Yves konstaterar också att det är dessa fyratusenmeterstoppar som drar till sig nederbörd.
– Det är oftast väldigt dramatiskt väder här, de här bergen skapar ju sitt eget väder. När det gäller snöfall är det givetvis fantastiskt. Men det innebär ju också att många dagar är så här, säger Yves och sveper med handen mot den mjölkvita kuliss som drar in från väst.
Men vi klagar inte. Visserligen har det inte snöat på ett par veckor vilket innebär väldigt snålt med orört som är lätt att nå. Pisterna däremot ligger som salsgolv, liftköerna kan vi mät
