Demontränaren

JALLE SVANBERG

Berg och alpina miljöer har lockat många att utforska sina och människans gränser. Hur kan man ta sig till toppar på sätt som ingen gjort och ingen nått? Och vad innebär det att arbeta för att andra ska nå sina drömmars mål? Jalle Svanberg, skidtränare och alpin legendar från Boden, har genom sitt arbete bidragit till stora framgångar för svensk och amerikansk världselit. Han bär fortfarande på en varm kärlek till bergen och den alpina sporten.

Låt oss vrida tillbaka klockan ett slag. Fet är vinter, en cykel rullas ut från garaget trots den nysnö som klär vägarna i Boden. Pojken som sätter sig på cykeln har knutit fast skidorna på ryggen för att ta sig till Paglabacken fem kilometer bort. En perfekt kväll för ett sådant äventyr, kallt och helst månklart. Det knastrar under fötterna när pojken trampar upp ett spår i sluttningen. Några fällda kvistar får fungera som slalompinnar, sedan är han i gång.

Passionen fanns där från start. Jalle Svanberg var i tidiga tonåren när han de där kalla vinterkvällarna brukade cykla i väg till backen för att få göra det som inte bara då präglade hans vardag. Jalle levde och lever fortfarande för skidåkning. Många känner framför allt igen honom i rollen som tränare för några av världens främsta skidåkare och som en ledargestalt inom både den svenska och internationella skidsportvärlden. Som sjuttioåttaåring har han visserligen lagt karriären på hyllan, men engagemanget och passionen är än idag både stort och levande.

På köksbordet ligger böcker med tidningsurklipp som Jalles fru Agneta Svanberg har samlat ihop genom åren. Tidstypiska färgglada jackor från 80- och 90-talet, OS- och VM-medaljer, vinster och förluster, goda samarbeten och bilder på alpina stjärnor fyller sidorna i böckerna. Det är inte ofta som dessa böcker dammas av, men minnen och fullt av spännande anekdoter finns det gott om.

— Det här var i Morioka i Japan, VM 1993. Jag minns att det var hopplöst väder, regnade och snöade om vartannat, tävlingar flyttades. De hade byggt upp ett läktarsystem med kommentatorskurer och jag skulle bli intervjuad där uppe. Jag kom direkt från backen och hade skidorna med mig och kände mig rätt färdig för dagen. När vi var klara fick jag syn på ståltrapporna, så jag passade på att ta på