Hallå där skidåkare. vad är det busigaste du gjort eller varit med om på en after ski?

ENKÄT

MALVA BJÖRKMANSKIDÅKARE OCH GUIDE

Pandemi och Riksgränsen. Om Riksgränsen var känt för att sakna regler redan innan, togs detta till en ny nivå under pandemin. Pelikanhyllan är stängd för afterski. Vi har haft livets dag på Riksgränsenfjället, solen skiner och stoken är hög. Alla vet att en bra skiddag inte kan avslutas bara så där. Man går genom viadukten och så skulle de ta slut där för att Pelikanhyllan är stängd... Det händer inte.

Då tar man saken i egna händer.

Utanför entrén på stora hotellet finns en refug. Ingen har sett den tidigare men den är där. Helt perfekt för kompisgänget och afterski. Vi köper en hel pumpthermos kaffe i lobbybaren, ett gäng börjar gräva soffa och bord i snön, nån går till lägenhetshotellet för att hämta fulwhiskyn och högtalare. Nån annan springer till Ica för att köpa grädde. Och chop chop så har vi åstadkommit pandemins bästa afterski. Där och då skapades baren Ankan. Baren lever kvar än idag och är öppen minst en eftermiddag under NM-dagarna varje år. Och ja, det var faktiskt min idé.

NICLAS KARLSSONFOTOGRAF

Just då verkade det ju som en så bra idé. Det var i slutet av 1900-talet och jag och min kompis stod på bardisken på Wild Wallabies i Chamonix och moonade i takt till musiken. Alltså moona... varför gjorde man det överhuvudtaget? Idag låter det minst sagt rätt konstigt men då kändes det som sagt som en lysande idé. Det bästa just då var att det inte fanns sociala medier och att folk inte hade mobiltelefoner med kamera. Det sämsta var att någon ändå lyckades ta en (analog) bild. Den bilden gjordes det kopior av och en av dem hängde sedan hela säsongen på väggen bakom bardisken på Wild Wallabies. Utan att vara övertydlig kan jag säga att man såg jättemycket olämpligt på bilden. Vi gick inte dit så ofta efter det.

FELIX OPPENHEIMFOTOGRAF

Vissa after ski är blötare än andra, så är det. Det bara blir så ibland. Och så tycker jag mig ana att det faktiskt var blötare förr. I alla för mig. Det beror väl också på att man förhoppningsvis är lite klokare idag. Eller är man bara tråkigare? Det här hände i alla fall någon gång i slutet av 1980-talet och dagen hade varit ruggigt bra med fantastiskt mycket snö, duktiga skidåkare och grymma bilder. Så det måste ju firas på nåt sätt och varför inte hos Pelle och Ljungan på Chambre i Chamonix. Jag tog på mig