EVA SANDELGÅRD KOM TILL CHAMONIX första gången i slutet av 1980-talet. Faktiskt efter att ha läst en artikel i Åka Skidor om att säsonga. Då som skidåkare men när hon testade bräda hittade hon hem och blev bergtagen ganska direkt och flyttade dit för gott 1995. Försörjningen var som frisör, hon var utbildad sen tidigare för att ha någon säker inkomstkälla och siktet var högt ställt redan då. Hon satsade på att bli bra. Riktigt, riktigt bra. Hon skulle bara göra nån säsong i Chamonix och sen till New York. Hon öppnade en frisörsalong och kafé med kompisen Toya Westerberg, mitt i Chamonix. Salong ET som blev både frisörsalong och fik samt ett populärt häng för säsongare. Eva jobbade hårt. Och vid sidan av frisörkarriären hade hon blivit ordentligt biten av bräda. Salongen höll öppet från tre på eftermiddagen till midnatt. Det innebar att Eva kunde hänga på låset till när liftarna öppnade och åka ända till efter lunch. Hon var ofta först i backen. Hennes höga ambitionsnivå slog igenom både på salongen och på snö.
– Det är väl egentligen samma passion för mig. Jag är nog rätt så driven och kan gå ganska långt med vad jag vill, om jag gillar det jag håller på med. Då ger jag mig fan på att det ska bli resultat och kan vara ganska hård mot mig själv. Jag tänkte så här: om jag åker mer än alla andra och är på berget mer än andra så är chansen stor att jag kan bli bättre än andra. Det spelade ingen roll om man var bakis och hade varit ute sent. Jag bara tog en extra kopp kaffe och så upp med första liften. Inget fick komma emellan.
– Det är samma med att klippa hår. Då vill jag göra det på en viss nivå. Även där gäller det kanske att göra lite mer än de andra.
Och det gick riktigt bra. För hennes båda karriärer. På snowboardfronten gjorde sig Eva ett namn och dominerade faktiskt dåtidens coolaste friåkningstävling Xtreme Verbier vid millennieskiftet med segrar tre år på raken: 1998, 1999 och 2000. Hon fick kontrakt med Burton och for över klotet på rätt styva film- och fotouppdrag. När hon ändå var i farten så passade hon också på att bli den första kvinnan som åkte utför Mt. McKinley och Messners couloir. Plus att hon var med i det första kvinnliga teamet som åkte utför Mt. Blanc.
– Jag gjorde aldrig någon stor grej av att jag var snowboardåkare. Det var bisysslan. Jag hade väl inget superkontrakt men jag fick fråg
