NICLAS SJÖGREN CHEFREDAKTÖR
UTFÖRSÅKNING BEHÖVER INTE nödvändigtvis vara förknippad med alkohol. Men alla som besökt en vintersportort har förmodligen på ett eller annat sätt exponerats för rusdrycker och vad rusdrycker gör med homo sapiens förmågor och attityder. Ofta mycket på gott men inte sällan även på ont.
After ski har varit en väsentlig del av vintersemestern sedan dag ett skulle man kunna säga. Och då räknar jag dag ett till när engelsmännen exploaterade Alperna för att idka vinteraktiviteter. Och dricka brandy. De vill säga på den senare delen av 1800-talet. Och det ligger en ganska alkoholstinn aura över utförsåkningshistorien. Från Hemingway till exempelvis masspsykosen, en kul sådan, på after skin på Högfjällshotellet i Sälen. Från det generösa cognacsintaget efter skiddagens slut på 1930-talet i Åre till ölhävning på Krazy Kanguruh idag.
Jag tycker mig också ha stött på många besökare på vintersportorter som verkat mer intresserade av after ski än av det som vanligtvis brukar föranleda after ski: det vill säga utförsåkning.
Och jag erkänner utan omsvep: ja, jag tycker definitivt att rusdrycker hör ihop med vintersport. Vad sitter bättre efter en dag på berget än en bärsa, en vargtass eller några shots? Inte mycket. Men jag vill också bli lite allvarlig i all denna spritromantik. Alkohol är inte glatt för alla. Min älskade härliga underbara storebror söp ihjäl sig för 14 år, två månader och 23 dagar sedan när jag skriver detta. Och jag har många kamrater, varav flera nära skidkompisar, som varit på vippen att sluta fylla år på grund av för stort intag av alkohol.
I ljuset av detta vill jag unde
