NICLAS SJÖGREN CHEFREDAKTÖR
FÖRR I TIDEN KUNDE MAN SKÄMTSAMT SÄGA »den som har mest prylar när den dör vinner«. Och folk drog de facto på munnen. Man drog alltså på munnen åt den där gamla matematiska formeln n+1 där n är befintligt antal (av prylen) och ettan det där villhöver-suget som gör att man skaffar nästa grej. Det framstår idag kanske som både lite töntigt och världsfrånvänt. Jag gissar att väldigt få har missat att vi håller på att konsumera oss in i helvetet. Det känns inte speciellt fräscht, alltså den där girigheten att ständigt vilja ha mer, att aldrig kunna luta sig tillbaka och slappna av. Att aldrig kunna känna tillfredställelse på det materiella planet. Samtidigt är det detta obändiga driv att ständigt utveckla, ständigt vara på väg, som ställt homo sapiens högst upp på det podium över däggdjur med inflytande över planetens väl och ve. På gott och ont.
Så varför skriver jag detta i en den ledare som inleder detta überfeta nummer av Åka Skidor, den utgåva som vi kallar Prylguiden, den specifika 140-siding som fruktas och lusläses av skidbranschen för att hålla koll på konkurrenterna och se vilka som hade råd att annonsera i Skandinaviens mest exklusiva publikation när det gäller skidor, och även nöjt konstatera vilka som inte hade det. En utgåva som lusläses även av konsumenterna för att kunna utröna vilka skidor och därtill hörande prylar som de ska överväga köp av.
Jo, jag skriver detta för att alla ni som läser om dessa lockande prylar ska tänka ett extra varv. Jag hoppas att det inte har samma negativa effekt på planeten som den där legendariska annonsen från Patagonia: »Don’t buy this jacket« som gjorde att konsumtionen av den jackan gick upp 30 procent. Jag skriver detta för att ni som läser Åka Skidor ska fundera på vad ni verkligen
